P.S. tårar

Tårar kan komma av så många olika anledningar. Idag tittade tårar fram hos några av mina föredetta elever, när de inte vann Vi i Femman-deltävlingen. Helt rätt man får gråta när man blir besviken, oftast kan man inte rå för att det tittar fram en liten tår. Om det inte varit för den j-la SVT-kameran kanske det hade tittat fram en liten tår även i min ögonvrå. Men det jag då funderade över var att jag själv sa till eleverna att de inte ska vara ledsna, jag sa inte att de hade all rätt att vara besvikna. Som de vuxna förebilder vi försöker vara försöker vi pusha barnen till att istället se att det är jättekul att de kommit så långt och det är väl kanske vad man ska. Men vi kunde faktiskt istället säga att det är okej att vara besviken...nåja Trots allt så var det ju himla kul att de kom så långt och en otroligt spännande tävling, huh vad jämnt det var men f-n så synd att de inte tog en högre poängfråga...för vem vet kanske hade det varit lösningen för en grupp som har läst om planeter tre gånger... För mig är de oavsett Sveriges bästa 5:a!

För att återgå till tårar så ska jag erkänna att hos mig dök det inte bara upp en liten tår igår - det var många och det storsprutade. S har fått sin bebis, vid tio i fyra igår morse blev hon mamma till en liten liten kille med massor av mörkt hår. Det är så himla stort, trots att jag inte har varit med och förstått hur mycket energi det lilla livet har fått ens innan han blev till känns det bara helt fantastiskt att han faktiskt nu har kommit - plötsligt har det blivit en egen liten person. Åh så häftigt! Hoppas allt ska fortsätta såhär bra nu så att S kan njuta av att bli en supermorsa och resten av familjen kan ägna sig åt att vara underbara mysmostrar, busmorbror och superhärliga morföräldrar.

Kramar till er allihop!