P.S. upp och ner

Ja då är det...det går upp och ner

http://www.youtube.com/watch?v=kpG7MBVFrAg

känns mest ner för tillfället...

P.S. assistent?!

Min syster ringde precis. Nästa onsdag ska hennes dotter på friluftsdag och hon ville att jag skulle följa med om jag var ledig. Jag är ledig så jag följer gärna med men jag undrar hur skolan tänker. De som inte kan åka slalom själva måste ha en vuxen med sig och det kan jag kanske köpa. Min systerdotter kan inte åka på grund av sitt handikapp men hon har en assistent, en assistent som är grym på slalom! Så varför jobbar hon inte på friluftsdagar? Är det så att det inte ingår i hennes uppgifter? Eller är det helt enkelt så att hon inte orkar?
Vi ska iallafall till Kläppen! Jag älskar Kläppen - helt enkelt för att det är här jag alltid åkte som barn! Ska bli jättekul - hoppas jag kan få ett dagkort så att jag får några timmar att åka när kidzen drar hem!

P.S. Kopfschmerzen

Nu har det snart gått en vecka och nej det blir inte bättre. Måste pallra mig iväg till kiropraktorn men det är inte så lätt att få en tid...som passar. Skulle njuta av min lediga dag och kanske ta mig ut i backen men jag vaknade med huvudvärk - igen. Vill inte åka över fjället så jag har bestämt mig för att testa Lia men när jag äntligen lokaliserat numret möts jag av meddelandet att man ska ringa mellan kl.11-12 kanske borde ta mig till L8 iallafall...
Nu ska jag trycka i mig en potatis så kanske det känns lite bättre för en stund - har Peppes römedressing *mums* :-)

P.S. ???

Vad är det som gör att det känns så svävande, så fjärran och ogripbart? Borde det inte komma lite lättare till mig? Har jag ingen vilja? Tänk om någon kunde ta och säga till mig vad jag ska göra och se till att jag trivs med det! Nu känns det som att jag befinner mig i ett vakum...vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Men det måste komma ett beslut snart...har idag gått med på en tre månaders prenumeration på en dagstidning. Min baktanke med detta är alltså att när tidningen inte länger kommer ska jag inte längre bo kvar...
Framtiden får utvisa vad framtiden vill....

P.S. skärpning

Idag försöker jag återigen ta ett steg mot ett sundare liv. Jag ringde homeopaten som skällde för att jag inte tagit mina kosttillskott och inte kommit på återbesök. Hur lyckades jag missa att jag skulle komma på återbesök efter ett par månader, nu har det gått ett halvår... Men nu har jag beställt påfyllning av kosttillskotten och tid för återbesök, nu gäller det att hålla koll på vad jag stoppar i mig också - därför måste det bli ordning på frukostätandet!
Inga mer chips till lunch...

P.S. tröttnat

Nu har jag tröttnat på denna trötthet!!! I flera månader har jag gått runt som i en dimma, jag är ständigt trött och har ingen energi alls. Mitt hem ser ut som en myrstack, det är saker överallt och jag får ingen ordning på varken papper eller kläder. Mitt ordningssinne känns mer som ett ursinne. Lyckligtvis fångade jag några hybelkaniner förra veckan annars skulle jag nog ha gått under nu...

Men jag är inte bara trött på tröttheten, nu är det verkligen dax att se framåt. Det är ju för f-n redan mars, jag kan vara arbetslös om en dryg månad...vad händer sen?
Dax för en plan men det är inte så lätt att engagera sig i planering när tröttheten tynger ner ögonlocken...

HJÄLP - VAD SKA JAG GÖRA?!?!?!?!?!

P.S. ohygien

Idag har jag jobbat med en kille som är väldigt trevlig och intelligent, även om han är lite för analyserande för min smak. Kanske är han också lite för alternativ och frågan är om det är detta som ligger bakom hans problem. Eller ja, kanske snarare hans omgivnings problem. Saken är nämligen den att så länge man håller sig minst en meter ifrån så går det bra men kommer man närmare så är det en oerhörd odör som pyser ut ifrån honom. Faktum är att han går runt och luktar kräks...när jag kommer inom detta odör-område vänder det sig praktiskt taget i magen på mig. Hur ska man egentligen förhålla sig till sånt. Han är som sagt väldigt trevlig men jag kan inte skoja med honom på samma sätt som med mina andra kollegor. Jag är (till viss del) en kram-människa och mina andra kollegor kramar jag och tar på men jag kan inte förmå mig att göra det samma med honom... Det spelar ju inte så stor roll kanske men jag undrar om han är medveten att han faktiskt stinker?! Jag skulle aldrig kunna förmå mig att säga det till honom...och med hans alternativa ådra kanske han inte har något emot att stinka...

Jag fortsätter helt enkelt att hålla mig på en meters avstånd!