P.S. barnen 2

Idag hamnade jag på Malin Wollins krönika om styvföräldrar och den träffade verkligen rätt i hjärtat. Hon anser nämligen att barnen inte ska behöva acceptera föräldrarnas nya relationer... Kanske är det så, kanske inte - lyckligtvis för oss så var det ju inga problem för barnen att acceptera mig. I vårt fall är ju problemet snarare att få exet att acceptera mig. Naturligtvis förstår jag att det är svårt men jag tycker också en massa andra saker. Jag vill bara att allt ska bli bra och jag har inga intentioner att ta hennes barn ifrån henne men jag vill finnas med som en vuxen del i barnens liv. På något sätt är och kommer jag ju att bli en del av barnens liv oavsett, tyvärr är det ju så att hon försvårar den relation som vi nu skulle behöva bygga upp. För det måste ju ändå vara bättre att jag träffar och umgås med barnen på pappahelgerna nu än att jag plötsligt bara finns där och de ska acceptera att jag bor hos honom. Eller är det vad som krävs för att mamman ska acceptera att jag kommer att vara delaktig?
Tyvärr finns det inget bra facit till hur man ska hantera relationer men vi försöker se till barnens reaktioner och behov i första hand och hoppas att mamman förstår det så småningom. Det viktigaste i allt är ju ändå att barnen har två föräldrar som älskar dem och att barnen vet att det är så!

P.S. surrealistiskt

Jag har ofta tänkt att saker måste få ta sin tid och att det behövs. Men i det känsloläge som jag nu befinner mig undrar jag snarare om det är okej att inte låta saker ta tid. Jag vill inte vänta, det som jag känner och upplever nu kan ju inte vara annat än rätt och det är ju i nuet jag lever. Tyvärr är det nog så att omvärlden inte har haft samma tempo som mitt känsloliv, det är som om det finns två parallella världar. Jag vet nästan inte själv hur jag ska förhålla mig, jag bubblar och drömmer om en underbar framtid, men på något sätt måste dessa parallella verkligheter återigen bli ett. Nu ska jag ge mig ut på en liten tur mellan mina världar!

P.S. vardag

Efter en helt fantastisk helg känns det märkligt att vara tillbaka i vardagen. Jag har träffat så många fantastiska människor och haft fantastiska stunder med mannen i mitt liv. Det har helt enkelt varit en betydelsefull helg på många sätt men kanske är det så att det mest fantastiska just slog mig. Min vardag blir aldrig som förut, så småningom kommer vardagen att smyga sig på men det är en ny och annorlunda vardag. Det är iaf härligt att konstatera att just nu känns hela livet som en fest!

P.S. oj det blev inget

Teknikens under...skulle skriva ett inlägg men det blev en liten miss och jag lyckades publicera ingenting för att sen inse att en tolv timmars väntan strax är över och att det faktiskt är dax att hämta hem vännen. Tänk att en hel dag har gått åt till absolut ingenting. Mer än kissa hundar, klappa katten och mata kalvar förstås...japp det är betydligt mer än jag brukar göra och till viss del något jag aldrig räknat med att skulle hända. Får filosofera över allt det andra en annan dag...

"Je a ingon i fjöse å jaro"

P.S. blomsterspråk

Ros och blomsterspråk

Rosspråk
1. Du är mitt allt
2. Låt oss resa bort tillsammans
3. När får jag träffa dig igen?
4. Jag ser upp till dig och är dig tacksam
5. Jag gör vad som helst för dig
6. Jag tvivlar på ditt ord
7. Jag älskar dig
8. Jag förblir dig trogen intill döden
9. Jag vill vara ensam med dig
10. Vill du gifta dig med mig?

Blomsterspråk
Vit: Renhet, uppriktighet, oskuld, ljus
Röd: Kärlek, blygsamhet, häftighet
Gul: Ära, vänskap
Blå: Vishet, fromhet, ärlighet, evig trohet
Lila: Hög värdighet
Rosa: Ömhet, ungdom, kärlek
Grön: Hopp, skydd

källa: euroflorist

P.S. spelets regler

Det är inte alltid lätt att veta vad det är som gäller men man försöker anpassa sig för att hitta den roll man ska spela i olika situationer. Ibland försöker man anpassa sig efter en roll som man tror att andra tycker att man ska ha och ibland försöker man själv tills man hittar sin roll. Jag försöker passa in i den otydliga mall som vi har att gå efter. En mall där jag efter omständigheterna gick utanför den streckade linjen, vilket ändå gick bra en stund. Nu har tyvärr alla linjer försvunnit och i detta nu skulle jag behöva tydliga regler så att jag vet vad som gäller. Jag skulle också vilja att vi kunde köra med öppna kort så att alla involverade vet vad som gäller och på vilka grunder.
Jag kan förstå att jag inte är någon favorit, efter vad jag gjort, och jag kan förstå att det inte är positivt för alla att jag accepteras av de som betyder något men jag har fruktansvärt svårt att tolerera att bli den som sviker när jag bara försöker hjälpa till. Situationen är obekväm och jobbig för oss alla och även om jag förstår att det kommer att ta tid så gör det så ont att bli nersparkad. Jag försöker tänka på att den som sparkar redan ligger ner och just detta faktum tvingar mig att vända andra kinden till. Men helst vill jag svara med en rak höger!