P.S. girlfight

Eftersom jag senast beklagade mig över killar eller män är det nu dax för tjejer - oavsett ålder. För nu är tjejerna osams, de skickar elaka sms till varandra och försöker alliera sig i olika konstellationer. Nu snackar vi 10-15 åringar men liknande situationer kan nog lätt uppstå både i högre och lägre åldrar! Men kidsen kallar varandra för hora, ett ord som de flesta inte vet vad betyder och de som vet vill inte förklara det. När jag frågade vad ordet hade med detta sammanhang att göra rodnar de bara... Men grejen här är att den ena tjejen i bråket har slutat på skolan så det är verkligen ingen lätt match att bena ut konflikten eftersom jag sitter där med ena parten och delar ur olika konstellationer. Frågan är om mina samtal med eleverna då hjälper processen framåt eller om det bara sabbar ännu mer i deras invecklade relationer. För det verkar som att de var goda vänner en dag för ungefär en och en halv vecka sen...
Skrämmande i allt detta är också att en 11-åring som får hat sms inte visar dem för sina föräldrar. Då undrar jag ju är det så att hon inte vågar eller är det så att hon känner sig skyldig.
Egentligen spelar det ingen roll vad som ligger bakom jag tycker ändå att de borde våga visa vad som faktiskt skickas till dem. Jag antar att jag ska vara lycklig för att de inte verkar vara så intresserade av att chatta för då skulle det kanske bli ännu värre. Men hur ska jag lösa situationer som denna, jag kan omöjligt lösa situationen eftersom den ena parten inte finns på plats men har jag någon skyldighet att kontakta föräldrar och vårdnatshavare?! Det här är ju helt och hållet en fritids konflikt som tar upp skolans tid och min energi. Det tar otroligt med kraft att försöka bena ut en konflikt där det är omöjligt för mig att ha alla fakta. Jag träffar ju nästan aldrig kidsen på min fritid - ärligt talat så undviker jag dem helst.
Nu håller jag tummarna för att jag slipper se rödgråtna ögon imorgon, vare sig det gäller hästar eller "kamrater"!

P.S. Du är så söt

Det här är sjuka dagar
känner mig ju inte som en fisk.
Det är dig som alla jagar
och vi tar en liten risk.
Och jag kan inte sova
och får inte benen att stå still.
Det är svårt att leva
när man vet vart hjärtat vill.

Men jag kan vara nöjd
då slutar jag se allt så svart.
Och jag kan glädjas åt det lilla
och komma ingenvart.
Man skulle njuta av vår sol
och gå i skog och mark.
Eller vaka över vattnet i Picassos park.

Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att hjärtat är förfört,
det slår som en feber,
som allt vore kört.
Vilket otur att hjärtat är förstört.

Men nu så har du fastnat
långt här inom mig.
Och jag behöver bränsles
om kyssar ifrån dig.
Men hur hanteras kärlek
i en dålig konjunktur?
Det här är sjuka dagar
och det finns en enda kur.

Det är ju du som mej kan hela
men du ger mig också men.
Med ditt hår som är av guld
och din hud så vackert len.
Jag kan då inte hjälpa
att du ler som Venus själv.
Varför är det bara jag
som sitter ensam här ikväll?

Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att hjärtat är förfört,
det slår som en feber,
som allt vore kört.
Vilket otur att hjärtat är förstört.

P.S. omvärlden

Plötsligt har omvärlden kommit in i vår lilla verksamhet. I närheten av skolan finns ett "särskilt boende" och häromdagen kom en av de boende till skolan och ställde till en riktig cirkus. Eleverna blev rejält skrämda, funderade på om de skulle hoppa ut genom fönstret och var rädda för att cykla hem. Kollegan ringde 112 och slutligen lämnade han skolan. Kollegan, som var ensam lärare på plats, lyckades lugna dem och idag inledde vi dagen med ett cirkel-samtal. Det märks på eleverna att de är lite rädda efter vad som hänt men efter att vi pratat om det känns det ändå som att de har en viss förståelse för det som hände och lyckligtvis är de ju också barn. Skolan har polisanmält händelsen och boendet har förbjudit den berörda att beträda skolans område. Under dagen blev vi blev informerade om att den berörda blivit flyttad för att få vård. Vi drog en lättnadens suck och kände att det var det bästa som kunde hända och att vi nu kunde lämna detta bakom oss.
Under kvällen bestämmer jag och kollegan att vi ska kontakta boendet och se om de skulle vilja ha en informationskväll tillsammans med oss. Detta som ett verktyg för att lugna elever, föräldrar och även andra invånare i vår lilla by. Naturligtvis kan detta inte bli en fråga om att disskutera specifika personer på boendet utan för att få en förståelse för hur de boende fungerar och hur organisationen arbetar. Tyvärr verkar inte boendet vara alltför positiva till vårt initiativ. Och ikväll får vi veta att den berörda personen är påväg tillbaka till boendet. Nu är bara frågan hur och om detta kommer att påverka vår verksamhet. Nu får vi helt enkelt korsa fingrarna och hålla tummarna för att detta ska lösa sig till det bästa. På små orter som vår blir det ju alltför lätt onödigt skitsnack...

P.S. tågproduktion

Nu ska det bli tåg...
Förskolan har ett jättefint tåg med bilder av barnen och personalen och jag och kollegan har tänkt att vi ska fortsätta detta tåg. Eftersom vårat arbete faktiskt bygger vidare på deras så kan vi åtminstone försöka visa det på något sätt. Men oj vad pyssligt det är, jag är ju inte direkt någon "bild och form"-människa och att avbilda något som någon annan gjort är inte så himla enkelt! Vi får väl se hur det går ett tåg ska det i alla fall bli! Förra helgen fördigställde jag ju 3:ornas svenskabok och det var också en massa pyssel så det är väl bara att bita ihop och fortsätta klippa och klistra.

Jag slutar till jullovet. Det känns himla konstigt att ha bestämt sig för att sluta och ändå veta att jag faktiskt har längre tid kvar att jobba än vad jag redan jobbat. Efter att beslutet var fattat förra veckan var det svårt att ladda om men nu funkar det igen. Däremot finns det nu en skräck för att jag ska ångra mig men beslutet är fattat och jag har sagt till mina chefer så jag kommer inte att ändra mitt beslut. Såvida inte tryslingarna kommer på något. Det som gnager med att sluta är att kollegan som stöttat och hjälpt mig på ett underbart sätt nu kommer att vara tvungen att börja om med någon annan.
Men beslutet känns ändå rätt och som tankarna går nu kommer jag inte att bo kvar här när nästa läsår börjar...men det är ett beslut som får vila ett tag till.
Tillbaka till tåget!