P.S. ord

Inom mig finns så mycket som behöver komma ut. Oändliga är de uppdämningar som stundom trycker på min själ och pressar ner mitt välbefinnande. Dolt inom mig finns oformulerade meningar som väntar på att byggas och att slutligen släppas fram. De känslor som väntar på att behandlas berör såväl vänskaper och familjerelationer som kärleken och livet. Jag har så många vänner som jag aldrig talar med men som jag älskar, med tanke på hur mycket dessa människor betyder för mig och gett mig borde jag sannerligen vårda dessa relationer med större omtanke. Jag har en familj som stundom får mig att gråta och stundom att sväva på moln. De ger mig oändligt med kärlek men de utmanar mig också, de ger och tar. Jag har en kärlek som värmer mig från insidan och fyller mig med skratt, en otrolig man som säger allt det som jag vill och behöver höra. En man som jag ännu inte klarar att ge de tre viktigaste orden, han säger dem till mig och de är så viktiga att höra men så oändligt svåra att yttra. De finns på min tunga och jag formulerar dem men klarar inte att släppa ut dem, de är för ömtåliga.
Utan ord vore jag inget, orden fyller mig och väntar på att få komma ut, ibland blir det bara svammel men någon gång kan det också bli något vackert och betydelsefullt. Kanske inte betydelsefullt för andra men för mig, orden måste formuleras för att jag ska kunna förstå och komma till insikt. Orden måste ut så att jag kan förså och tillgodogöra mig deras totala innebörd.