P.S. känslor

Plötsligt gick jag emot mina värderingar, dolde det viktigaste i mitt liv för människor som jag betraktar som viktiga för mig. Trodde aldrig att jag skulle hamna i en sån här situation utan att kunna vända om och gå men från dag ett var det omöjligt. Jag har argumenterat med mig själv i timmar utan att för den skull svänga in på "den rätta vägen". Det känns skrämmande att svika förtroenden och inte klara att vara öppen men att leva i det fördolda blev den enda lösningen. Naturligtvis hoppas jag att allt snart ska komma fram ur skuggorna men när detta sker är det så många som kommer att bli besvikna och jag som alltid vill framstå som ett oskrivet blad kommer att bli stämplad. Visst känner jag mig till viss del skamsen för vad jag gjort men det är trots allt det vackraste jag någonsin upplevt och därför kan jag inte känna mig riktigt så skamsen som jag tycker att jag borde. Jag hoppas bara att männsikorna runt mig kan förstå och förlåta, förstå varför jag gjort som jag gjort och förlåta mitt svek, förstå hur lycklig jag är och förlåta att de inte fått dela min lycka!