P.S. tid

Skulle inte beskriva mig som en långsam person men jag är en sån som behöver låta saker ta tid, alla saker! Små beslut måste få sjunka in lite innan jag vet om de är rätt eller fel, måste få känna efter först. Den senaste månaden har jag stött och blött känslor och värderingar och ändå känns det som att det inte riktigt fått någon tid. Kanske för att jag gått emot så många av mina värderingar. Naturligtvis vet jag vad jag känner, även om också den delen behövde lite tid innan jag kunde tillåta mig att vara ärlig mot mig själv men alla känslorna bara fanns och det var egentligen inget att tvivla på. Men ändå är det inte likt mig att kasta mig in så som jag gjort nu, känslorna tog överhanden och jag kunde inte sätta stopp. Som det ser ut nu vill jag inte sätta stopp men det är så enormt stort. Här krävs det "sjunktid"!
Jag har varit bara jag så länge att det känns märkligt att tänka på någon som ska dela mitt allt. Ännu märkligare känns det att det finns någon som vill dela sitt allt med mig. Och ytterligare ett snäpp märkligare blir det av att han har ett betydligt större allt än vad jag någonsin föreställt mig. Plötsligt finner jag mig själv mitt uppe i en relation som bryter mina egna värderingar och kastar mina "obefintliga" drömmar om framtiden för vinden. För även om jag ju inte haft några egentliga framtidsdrömmar så har det kanske funnits tankar kring vad som skulle kunna ligga i min framtid. Men så ser det nu inte ut och det känns både skrämmande och fantastiskt. Jag kan inte veta vad framtiden kommer med det gäller bara att hela tiden ha ett öppet sinne och vara beredd på att märkliga och oväntade saker kan ske.
Jag håller på bli galen av längtan men nu när det inte är så långt kvar känns det skönt. Att hälsa på syrran var bland det bästa jag kunde göra, dagen har gått snabbt, jag har haft trevligt och det innebar oväntat nog sjunktid. Jag har pratat med någon som inte vet vem han är men som mest av allt vill att jag ska må bra och hon stöttar mig. Jag har också träffat en annan syster som befunnit sig i "chocktillstånd" och förklarat hur jag känner inför det hon tycker är hemskt vilket kändes bra ända tills jag spydde det över min vän...
Det tar tid men det känns bra och nu sjunker det!