söndag 26 juli 2009
P.S. barnen
När jag plötsligt blev upp över öronen förälskad var barnen mitt största aber. Inte så att jag hade något emot dem utan det handlade om det jag själv gjorde mot deras värld. När så allt nu är ute och öppet har vi pratat om att jag skulle träffa dem men det känns så märkligt, både för att jag fortsatt tycker att jag svikit dem och för att jag inte vant mig vid denna nya roll - jag håller ju fortfarande på vänjer mig vid att jag är förälskad. Tänkte att det skulle få mogna lite men så tog barnen steget vilket troligen var det bästa som kunde ske. Nu har vi träffats och myst och det känns som att det med tiden kan fungera hur bra som helst. Hoppas, hoppas, hoppas att det fortsätter så!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar