P.S. andrum

Den 11 agusti började jag min tjänst som lärare i en F-5(6) skola. Pang så skulle jag kunna fixa, planering, lektioner, beställa material och allt annat som kommer till yrket. Den första veckan hade vi inga elever så den gick ju ganska smidigt. Den första veckan med elever gick också ganska smidigt, vi jobbade ganska mycket med att lära känna varandra och att samarbeta, faddrar-fadderbarn. Men jag kände mer och mer press på att jag skulle prestera, kunna, känna till och känna allt och alla.Men nu under min fjärde vecka som lärare börjar jag känna att jag har tid att andas. Jag börjar också känna att kanske kan det här komma att fungera för mig. Förra veckan hade jag en rejäl urladdning, då kändes det bara som det var material, idéer, elever och saker överallt och jag hade ingen koll. Men min kära kollega "tvingade" mig att rycka upp mig och "tvingade" mig att formulera vad som var jobbigt. Att sätta ord på sina känslor är inte lätt och jag tror inte att jag klarade det så bra men det resulterade i att hon tog ett ryck i vårt otroligt röriga material och lärarrum. Och det hjälpte mig så himla mycket vilket egentligen verkar ganska skumt eftersom jag ju inte spenderar så mycket tid där men det tog så mycket energi från mig att se den röran och inte klara att ta tag i den. Imorgon har jag inte så mycket tid med eleverna och det känns faktiskt bra. Jag får alltså tid åt planering och förberedelser under DAGEN och kanske kan jag ändå vara hemma till kl.16. Plötsligt har jag energi och jag ser fram emot att gå till jobbet imorgon!