P.S. surrealistiskt

Jag har ofta tänkt att saker måste få ta sin tid och att det behövs. Men i det känsloläge som jag nu befinner mig undrar jag snarare om det är okej att inte låta saker ta tid. Jag vill inte vänta, det som jag känner och upplever nu kan ju inte vara annat än rätt och det är ju i nuet jag lever. Tyvärr är det nog så att omvärlden inte har haft samma tempo som mitt känsloliv, det är som om det finns två parallella världar. Jag vet nästan inte själv hur jag ska förhålla mig, jag bubblar och drömmer om en underbar framtid, men på något sätt måste dessa parallella verkligheter återigen bli ett. Nu ska jag ge mig ut på en liten tur mellan mina världar!